1. |
Exil
02:01
|
|||
Förr i tiden hade jag ett annat liv
Förr i livet hade jag en annan tid
Dåförtiden kunde jag ha lust att leva mitt liv
Nuförtiden har jag knappast tid
Nuförtiden faller folk ifrån
Och jag kommer inte härifrån
Det långt till min familj och alla mina vänner
Långt till alla som jag känner
Som i ett fjärran Gulag helt på egen hand
Som introvert är det svårt att knyta nya band
Så kom och hälsa på
Ni är så välkomna så
Välkomna till min exil
Välkomna till min exil
|
||||
2. |
Undergången
02:55
|
|||
Med ett tryck över bröstet
och hugg av smärta
går jag hemåt trodde
detta var en bra dag.
Men även om dagen började bra,
så kan det gå åt helvete i alla fall,
för på vägen hem kommer smärtan,
och då tappar man tron,
då tappar man orken
och ingenting har nån mening nåt mer,
det är då man tänker
det spelar ingen roll
om jag får en hjärtattack
och dör i tunneln
under vägen,
om det här blir min undergång,
då blir det här min allra sista sång
|
||||
3. |
Meningslöst
02:28
|
|||
Allt är så meningslöst viskade hon
och grät några tårar och tappade tron
det är det väl inte svarade jag
men inuti höll jag nog med
Jag orkar inte längre, snyftade hon
så stöd dig på mig, sa jag tappert
men inuti skavde det; hjärtat och jag
skrek unisont: jag faller isär
Vad ska allt vara bra för
frågade hon den dan
jag kunde inte svara
jag visste inte vad vi lever för
Jag hörde tonen i hennes röst
redan när jag ringde längs vägen hem
snart är jag hemma uppmuntrade jag
men hur skulle jag trösta mig själv?
Jag orkar inte längre...
Vad ska allt vara bra för...
|
||||
4. |
Tyngden
03:07
|
|||
Tyngden av alla våra besvikelser trycker mig mot golvet
Jag öppnar munnen men orden som kommer ut är fel
Vi faller ner i kaos, som i en avgrund, och du brinner som eld när jag försöker nå dig
Du möter min blick som om du vore nån annan
Jag möter din blick som om vi inte är tillsammans
Jag går in till stan och fyller år helt ensam på ett fik
Det snöar utanför och jag blir kvar ända tills dom stänger
Vi faller ner i kaos, som i en avgrund, och du brinner som eld när jag försöker nå dig
Du möter min blick som om du vore nån annan
Jag möter din blick som om vi inte är tillsammans
Du möter mig som nån annan
Jag möter dig och elden i din blick
Jag går runt på stan i mörkret, jag vill aldrig mer gå hem
Mina tankar är som vassa skärvor i en påse fylld med blod
Vi faller ner i kaos, som i en avgrund, och du brinner som eld när jag försöker nå dig
Du möter min blick som om du vore nån annan
Jag möter din blick som om vi inte är tillsammans
Du möter mig som nån annan
Jag möter dig och elden i din blick
|
||||
5. |
Ordtransfusion
02:02
|
|||
Alla ord dom skär i mig
Dom skär som stål
Dom skär genom allt
Genom allt som jag är
Alla ord som är i mig
Som skär i havet
Djupt under ytan
Fyller upp allt jag är
Men en dag ska orden komma ut
Som vassa spikar djupt in i era bröst
Ja, en dag ska orden komma ut
Skära sönder hjärtat på alla som hör på
För allt som hänt mig
Sammanfattas nu
I en refräng som
Bara griper tag
Och hugger sina ord
I hjärtat på dig
Som en blodtransfusion
Men bara genom ord
För allt som hänt mig...
|
||||
6. |
Dröm
01:34
|
|||
Du kommer aldrig att få veta om du lever
Eller om du bara är en dröm
|
||||
7. |
Vinterisen
04:29
|
|||
Jag tänkte dränka mig i Stångån
Krypa ner under isen
Så ni hittar mig först till våren
När isen släpper och jag flyter förbi
Jag tänkte säga när jag kommer till himlen
Att jag skulle mata änder
Men att jag råkade tappa taget
Om räcket och sen trillade jag i
Men nu är våren här och isarna har släppt
Och ja, jag lever än, jag bor här nära ån
Mellan Tannefors och Hejdegården
Hade jag kunnat ta en annan väg
Ner i Stångåns mörka vatten
Under vinterisen kunde jag ha frusit fast
Men det kunde lika gärna bli helvetet
Och vad fan skulle jag göra där?
Jag vill ju inte ens ner i mörkret
Bara ta en paus från alltihop
Så jag höll mig fast i räcket på Färjebron
Tills tanken kunde gå över
Och jag slapp möta isens under
Sen tog jag kassarna med mat och gick hem
För nu är våren här...
|
||||
8. |
Haven
04:11
|
|||
I slutet av spåren låg Atlanten bakom bergen
Perrongen var som ett block med oskrivna blad
Jag hade lämnat staden, några vänner bodde kvar
I staden vid rälsen mellan hav och hav
En gång var jag hemma här, sen gick jag i exil
Nu är exilen hemma och jag åker mest förbi
Resan mellan haven och en hållplats i mitt liv
Det är en frihet som man har att inte bara stanna kvar
Rälsen mellan haven ligger alltid kvar
En station är allt den har
Den leder ingenstans, men är allt vi har
Den leder ingenstans, men är allt vi har
Långt bak i andra klass, satt jag och tittade ut
Såg allt folk på stationen, ansikten drog förbi
Ibland fanns en längtan, till alla som fanns kvar
Men jag reser alltid helst till henne som mitt hjärta har
Jag täckte blockets tomma ark med kråkfötter av bläck
Som en besvärjelse för att minnas hur det en gång var
Alla äventyr och lekar, allt det där man lever för
Det finns kvar i blocket på perrongen tills jag dör
Rälsen mellan haven ligger alltid kvar
En station är allt den har
Den leder ingenstans, men är allt vi har
Den leder ingenstans, men är allt vi har
|
||||
9. |
Döden
03:47
|
|||
Vem är du som kommer in
Vem är du som tar min hand
Vem är du som bär ett ljus in i mitt mörker
Vem är du som kommer nu när jag trodde att allt var förbi
Du måste vara döden
För jag känner ingen så vacker som du
Du måste vara döden
Men förlåt jag har fan inte tid med dig nu
Hade du kommit nu i vintras
Hade jag kanske följt med dig hem
Men nu är du här allt för sent fast jag väntat
Nu har jag skrivit några låtar till ett album om hur du aldrig kom
Du måste vara döden
För jag känner ingen så vacker som du
Du måste vara döden
Men förlåt jag har fan inte tid med dig nu
|
||||
10. |
Tänker
01:49
|
|||
Hej du, jag ville bara säga dig
jag tänker på dig, ja, nästan varje dag
Ända sen du for iväg
är allting väldig annorlunda här för mig
Ja, visst, jag jobbar på och står i
jag får en massa gjort och jag spelar in musik
Men det är nog ändå så att jag
tänker på dig ja, i stort sett varje dag
Vad gör du nu och hur mår du
har du det bra där du är?
Jag hoppas att du mår så bra som jag
som jag önskar att jag mådde
Jag tänker på dig, faktiskt varje dag,
det var bara det jag ville säga
|
Markus Widegren Sweden
Solo-project from Expanding Chaos-member Markus Widegren.
Reaching the Sun Redux coming 2023.
Streaming and Download help
Markus Widegren recommends:
If you like Markus Widegren, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp